Jag vill tillbaka.

Idag på tolvan hem från skolan så satt det 2 franska sockersöta pojkar i 10-11 års åldern iförda i propra Ralph Lauren outfits och samtalade. Satt ju bara 2 meter bort så jag satt och lyssnade på vad de pratade om, mestadels om skolan och olika hobbys. Gulligt. Så jämförde jag när svenska killar i samma ålder pratar, minns en grupp killar från Äppelviksskolan i samma ålder som satt och vräkte ur sig elakheter mot varandra, så ouppfostrat, så störande att lyssna på. Byxorna höll tom att trilla av dem då de balanserades på de små taniga skinkhalvorna. Franska barn ska ni veta, de är uppfostrade så det skriker om det.

Jag minndes tillbaka på min tid i St.Germain en Laye (Västra Paris) där jag bodde 2 år med min familj, wow, vilken tid det var. De färska baguetterna direkt från bageriet på morgonen, de härliga shoppingrundorna i Paris på helgerna, privat golfläraren Jean Philippe på den stängda golfklubben Golf de St Germain som vi var medlemmar i. Varje Söndag hade jag min privatlärare som kom till vårt hus i matte och franska, sen så åkte vi ut till golfklubben för att äta en härlig brunch på restaurangen följt av golf lektioner för att sedan spela en runda. När man ser tillbaka på helheten, vem tusan får vara med om allt jag fick?

Veckodagarna spenderade jag med mina underbara vänner på Frankrikes 3dje bästa skola, Lycée International, där nivån är så hög så ni kan inte förstå förens ni spenderat 2 år där. Ingen fashionshow, inge backstabbing, inge drama, bara genomtrevliga människor från hela världen. Och jag är så tacksam att kunna resa vart jag en kan tänkas vilja på denna jord och alltid ha en vän där med ett öppet hem.

Alla mina 8 år utomlands är jag så så otroligt tacksam för. Det har verkligen gett mig perspektiv på hur vi lever i Stockholm, hur vi prioriterar och behandlar varandra. Rätt jäkla svinig stad.


Vårt fantastiska hem i St Germain en Laye, har inte vart i Paris sen den dagen vi flyttade, måste ändra på det snart.

Första hotellet vi bodde på innan vårt flyttlass kom med våra möbler, Henri le quatre i St germain. där även bearnaise såsen "uppfanns", makalös utsikt från hotellrummen, en panorama vy över hela Paris.

Jag saknar det verkligen.

14 kommentarer
  • Möjligt att två små franska överklasskillar i Ralph Lauren-outfits är väluppfostrade. I övrigt är franska barn mycket mer högljudda och "snorungiga" än svenska.

    Marie 2009-09-03 17:46:41 elinmaries.blogg.se
    Svara
    • Vandrade in här av en slump och såg Paris etiketten. Jag har också bott i Frankrike, fast i Montpellier. Även rest en hel del och jag ville egentligen bara säga att jag tycker det du skrev om Sthlm som i helhet stämmer för hela Sverige var väldigt ärligt och insiktsfullt. Instämmer helt.





      Härlig helg!


      Kram Mia

      Mia 2008-10-25 17:57:33 www.theswedishgirl.blogspot.com
      Svara
      • Hur kan du påstå att du har perspektiv på världen efter att ha bott 2 år i lyx i frankrike? Perspektiv på livet får man efter att ha sett missären i de brasilianska kåkstäderna, träffat människor som drömmer om att få gå i skolan och ser utbidlning som ett ouppnåeligt privilegium eller står öga mot öga med en överlevare från Auschwitz som berättar om skräcken. Jag kan inte tänka mig att du har upplevt något som kommer öppna dina ögon, snarare sånt som gör dig mer trångsynt. För det du ser i din skyddade miljö i Paris, och även här i stockholm, är verkligheten för inte ens 1% av världens befolkning. Innan du har sett och förstått hur resten av världen har det, är det magstarkt att påstå att du har fått perspektiv på någonting.

        Lina 2008-09-22 21:45:32
        Svara
        Visa alla kommentarer

        Tack, din kommentar publiceras när den godkänts av en redaktör.